Ett blåmärke som känns.




Klicka på bilderna för att förstora dom.


Ända sen jag har varit liten har jag haft en massa blåmärken. Jag är inte direkt rädd av mig.
Ett blåmärke som detta är inte är vidare snyggt. och speciellt inte kul. Ont gör det också. A
ntar att jag får skylla mig själv.
Nu ska jag sova, med mina fina blommiga lakan.

Ta det luuungt. xoxo


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig då

E-postadress: (Bara jag som ser den !)

Din bloggadress/hemsida:

Vad hade du på hjärtat då?

Trackback
RSS 2.0